157. Gåshudsframkallande ögonblick

Hårresande musik! Piloerektion! I säsongens andra avsnitt hoppar vi rakt in musiken som bjuder upp till ren och skär magi. Ni vet den där känslan man fick när man hörde det där förtrollande ögonblicket i en låt för första gången? Eller det flyktiga ögonblick i en låt som får vår sanslösa värld att för ett kort ögonblick stanna upp? Kalla det vad ni vill, vi väljer att benämna fenomenet gåshudsframkallande ögonblick och vi listar en hel radda av våra favoriter. Vilka är era?

Spellista:

CHILD - Manic Vortex (Meditations In Filth / EAT Heavy Records)

Besvärjelsen - Clouds (Atlas / Suicide Records)

Watain - The Serpent’s Chalice (Sworn To The Dark / Season Of Mist)

Cult Of Luna - In Awe Of (Vertikal / Indie Recordings)

Black Curse - Charnel Rift (Endless Wound / Sepulchral Voice)

Leprous - Alleviate (Pitfalls / Inside Out)

Testament - The Formation Of Damnation / (S/t / Nuclear Blast)

Soen - Martyrs (Lotus / Silver Lining)

Nick Cave & The Bad Seeds - Bright Horses (Ghosteen / Ghosteen/Bad Seed Ltd)

Nine Inch Nails - The Great Below (The Fragile / Interscope)

Khoma - Army Of One (A Final Storm / Selective Notes)

Soundgarden - Limo Wreck (Superunknown / A&M)

The Haunted - Who Will Decide (Revolver / Century Media)

Linkin Park - Crawling (One More Light Live / Warner Bros)

Opeth - Windowpane (Damnation / Music For Nations)

149. Musiken vi lärde oss gilla

Krig och död. I avsnitt 149 försöker vi fly verklighetens mörker genom att låta vår patron Martin bestämma ämne. Temat blir “musik man tidigare pissat på men som nu gått och blivit the shit”. Vi diskuterar band, artister och album som vi på något sätt kommit på kant med i våra tidiga år men som vi idag har ett helt annat förhållningssätt till. Inte helt oväntat blir det musik från vår barndoms 90-tal och den hårdrock vi växte upp med. Vi pratar gothiga kråsskjortor, långsam krigsdöds, enarmade trummisar, den förkastliga genren electronicore (som en av oss älskar förbehållslöst idag), att komma in i Entombed mycket senare än andra, vita män som rappar, provocerande ansiktsuttryck, UÅHC, rävboametal, proggig nektar, spansk rens och järnjungfruns mörka 90-tal. Och så passar vi på att hylla Mark Lanegan efter hans tragiska bortgång.

Spellista

Mark Lanegan - The Gravedigger’s Song (Blues Funeral / 4AD)

Type O Negative - My Girlfriend’s Girlfriend (October Rust / Roadrunner)

Bolt Thrower - No Guts, No Glory (Mercenary / Metal Blade)

Eskimo Callboy - Pump It Up (S/t / Century Media)

Entombed - Albino Flogged In Black (Inferno/ Music For Nations)

Beastie Boys - So What’Cha Want (Check Your Head / Capitol)

Faith No More - Caffeine (Angel Dust / Slash)

Abhinanda - Senseless (S/t / Birdnest)

In Solitude - Pallid Hands (Sister / Metal Blade)

Opeth - Nectar (Morningrise / Candlelight)

Teitanblood - Anteinferno (Death / Norma Evangelium Diaboli)

Iron Maiden - Blood On The World’s Hands (The X Factor / Parlophone)

137. 00-talets mest inflytelserika album, del 2: 2005-2009

Med tydlig distans till 00-talet fortsätter vi att redogöra för det mobbade decenniet. Vi tittar på vilka trender som var aktuella, vad som dog ut och var folk vände sig i sitt letande efter ny och spännande metal. Det blir en redogörelse för den andra hälften, åren 2005-2009. Och som förra gången, kronologiskt och med ett album vardera per år.

Spellista:

Khoma - One Of Us Must Hang (The Second Wave / Roadrunner)

Opeth - Beneath The Mire (Ghost Reveries / Roadrunner)

Cult Of Luna - Finland (Somewhere Along The Highway / Earache)

Katatonia - July (The Great Cold Distance / Peaceville)

High On Fire - Rumors Of War (Death Is This Communion / Relapse)

Machine Head - Aesthetics Of Hate (The Blackening / Roadrunner)

Meshuggah - Bleed (Obzen / Nuclear Blast)

Gojira - Adoration For None (The Way Of All Flesh / Listenable)

Vektor - Black Future (Black Future / Heavy Artillery)

108. Årets album 2019: Plats 10-1

2019 och 10-talet är över! Bland barnkalas och sociala parior fortsätter vi att blicka tillbaka på det gångna årets albumsläpp. Men nu blir det på riktigt när vi betar av det yttersta toppskiktet. Vad är överhajpat och inte inom den amerikanska vågen av OSDM? Vi peppar nytänkande grindcore och noise samt dyker ner i pårökt rymddöds. Vi siktar mot stjärnorna och fortsätter att tjata om Island. Vi summerar 13 års längtan efter intellektuell smörja och känner spansk klaustrofobi. Polacken försätts i trans medan Erik håller musik för sig själv. Slutligen målar vi musikaliska landskap med the Bob Ross of post metal, lyssnar på kyrkogårdsmusik och hyllar den artist som skiter i vad du tycker. God nytt skitår!

103. Höstpeppen!

Höstdepp och höstpepp! I detta avsnitt diskuterar vi James Hetfields återfall och psykiska ohälsa och bryr oss mer än vi trott (några mer än andra). Tomasz intog Kraken och recenserar black metal-magin som Sinmara och Svartidaudi bjöd på. Vi kör Metalpodden-klassikern “Bäst just nu” och peppar tre skivor var; från psykedelisk skräckblack från kosmos och fett-rock till progressiv black och groovig döds för tusen spänn från Texas. Samt en och annan rastlöst barnsjäl. Avslutningsvis hyllar vi geniet Mikael Åkerfeldts och gråter ihop när allting tar slut.

Spellista:

Forbidden - March Into Fire (Forbidden Evil / Combat)

Metallica - Motorbreath (Kill ‘Em All / Megaforce)

Sinmara - Verminous (Apothic Womb / Ván)

Skáphe & Wormlust - Vaxvængir Vonar (Kosmískur Hryllingur / Mystískaos)

Rickshaw Billie’s Burger Patrol - The Cincinnati Tilt (Grease Beast / Self-released)

Gatecreeper - From The Ashes (Deserted / Relapse)

Mylingar - Obalansen (Döda Själar / 20 Buck Spin)

Haunter - Spoils Vultured Upon Sole Deletion (Sacramental Death Qualia / I, Voidhanger)

Opeth - Allting Tar Slut (In Cauda Venenum / Moderbolaget)

55. Sveriges bästa hårdrocksband, plats 10-1

This one goes to eleven! Reglagen och svordomarna är uppskruvade till max. I avsnitt 55 avslutar vi får eminenta lista över Sveriges bästa hårdrocksband genom tiderna. Hur rimliga är platserna 10 till 1? Väldigt rimliga om ni frågar oss. Håller ni med eller är vi helt dumma i huvudet? Ett som är säkert är att det blir kortare listor framöver. Vidare redogör Tomasz för sin sista spelning på 18 år. Hur var det att se amerikansk hardcorepunk med en höggravid kvinna på Debaser Strand? Och vad tycker Erik om Tobias Forges sommarprat? Avslutningsvis kommer Tomasz ut ur garderoben.

25. A Deeper Kind Of Slumber

Vita mediemän myser i mörkret med lugna favoriter. Häng med i Metalpoddens 25:e avsnitt när vi myser till det på riktigt och blir ordentligt nostalgiska över alla de svunna tiderna när man kunde sova mitt på dagen. Metal handlar ju inte enbart om att skråla, kasta ölflaskor på varandra eller att headbanga även om det kan ha sin charm.. Därför har Tomasz och Erik redogjort för de plattorna de helst sover till; vare sig det är John Blund som smyger sig fram på småtimmarna eller om man bara vill ta sig en ordentlig lunch-siesta. Släng på dig pyjamasen och kura ner dig under täcket och lyssna.

14. Crucify This!

I det sköra fjortonde avsnittet pratar vi om Crucified Barbara och varför de valt att lägga ner bandet. Tomasz tipsar om ett band som vill göra förfärliga saker med mäns kön och Erik får feeling och delar med sig av - en för honom - väldigt viktig skiva i livet. Slutligen diskuterar vi vilka band vi ser fram emot på Gefle Metal Festival och vad vi kan komma att förvänta oss av Opeth kommande platta.