Beastie Boys

149. Musiken vi lärde oss gilla

Krig och död. I avsnitt 149 försöker vi fly verklighetens mörker genom att låta vår patron Martin bestämma ämne. Temat blir “musik man tidigare pissat på men som nu gått och blivit the shit”. Vi diskuterar band, artister och album som vi på något sätt kommit på kant med i våra tidiga år men som vi idag har ett helt annat förhållningssätt till. Inte helt oväntat blir det musik från vår barndoms 90-tal och den hårdrock vi växte upp med. Vi pratar gothiga kråsskjortor, långsam krigsdöds, enarmade trummisar, den förkastliga genren electronicore (som en av oss älskar förbehållslöst idag), att komma in i Entombed mycket senare än andra, vita män som rappar, provocerande ansiktsuttryck, UÅHC, rävboametal, proggig nektar, spansk rens och järnjungfruns mörka 90-tal. Och så passar vi på att hylla Mark Lanegan efter hans tragiska bortgång.

Spellista

Mark Lanegan - The Gravedigger’s Song (Blues Funeral / 4AD)

Type O Negative - My Girlfriend’s Girlfriend (October Rust / Roadrunner)

Bolt Thrower - No Guts, No Glory (Mercenary / Metal Blade)

Eskimo Callboy - Pump It Up (S/t / Century Media)

Entombed - Albino Flogged In Black (Inferno/ Music For Nations)

Beastie Boys - So What’Cha Want (Check Your Head / Capitol)

Faith No More - Caffeine (Angel Dust / Slash)

Abhinanda - Senseless (S/t / Birdnest)

In Solitude - Pallid Hands (Sister / Metal Blade)

Opeth - Nectar (Morningrise / Candlelight)

Teitanblood - Anteinferno (Death / Norma Evangelium Diaboli)

Iron Maiden - Blood On The World’s Hands (The X Factor / Parlophone)

121. Rap metal

YO! I avsnitt 121 tar vi pulsen på den oheliga alliansen rap och metal. Vi pratar om uppkomsten av genren och vidareutvecklingen av Beastie Boys raprock under 80-talet. Vad hade egentligen Anthrax för roll i uppkomsten av genren och hur såg det ut den första halvan av 90-talet innan genren populariserades av nu-metalband och musiker med för stora plösar? Vilken film och soundtrack var banbrytande för stilens kommersiella framgång och var går egentligen gränsen mellan nu metal och rap metal? Viktigast, är rap metal relevant idag? Erik peppar tonårsidyllen med Biohazard och längtar efter nytt med Rage Against The Machine. Tomasz diggar Body Count men mest håller han kvar genren i ett stort svart hål och hatar på vita män i basketlinne som rappar om att vara stora och tuffa.

Spellista:

Clawfinger - The Biggest, The Best (S/t / MVG)

Mastodon - Fallen Torches (Medium Rarities / Reprise)

Anthrax - I’m The Man (S/t / Megaforce)

Svullo & Electric Boys - För Fet För Ett Fuck (Ride On / Mercury)

Helmet & House Of Pain - Just Another Victim (Judgement Night OST / Immortal/Epic)

Biohazard - Tales From The Hard Side (State Of The World Address / Warner Bros)

Body Count - No Lives Matter (Bloodlust / Century Media)

Clawfinger - The Truth (Deaf Dumb Blind / MVG)

Rage Against The Machine - Testify (The Battle Of Los Angeles / Epic)