Tiden för att summera 2020 är kommen! Ett historiskt skitår men hur har det sett ut rent musikaliskt? I avsnitt 127 går vi all in på den första delen av vår listbonanza över årets 20 bästa släpp. Vad tycker vi och hur mycket har vi kunnat peppa det nya decenniets början? Vad är den gemensamma jokern på vår lista? Hur många tuttar är för många? Vad är Tomasz musikaliska frälsning och Eriks genomgående tema bland alla banden? Vilket dubbelalbum suger och vilket svenskt band gör en hel genre fräsch igen? Vi går igenom plats 20 till 11 och konstaterar att Coronaviruset fortsätter att påverka oss dagligen och att vi saknar livemusik enormt mycket. Spellistan publiceras vid ett senare skede.
114. Musik i Coronasamhället
Ny tid. Ny kris. Vad kommer hända i post-Coronasamhället? I avsnitt 114 diskuterar vi hur rådande virusutbrott påverkar musikscenen och hur en eventuell framtid för livemusik kan se ut nu när många musiker tvingas till kreativa lösningar på sociala medier. Det blir även musiktips galore för självisolering och karantänpepp; från progressivt Motörhead-driv till svartrosa nyanser av synthar, soloprojekt i form av ortodox black metal och norrländskt gitarronani till trollande supergrupper och alldeles fantastisk svensk dödsrock. Slutligen konkluderar vi även att Mr. Svartkonst har norra Sveriges snyggaste mustasch och bjuder på en mastig och nedsvärtad dödsdänga från det rykande färska albumet “Black Waves”.
Spellista:
Anthrax - Death Rider (Fistful Of Metal / Banzai)
Svartkonst - Black Waves (Black Waves / Trust No One)
Mustasch - Down In Black (Above All / Whoa Dad!)
Hyborian - Planet Destructor (Volume II / Season Of Mist)
Pinkish Black - Until (Concept Unification / Relapse)
Kvaen - Revenge By Fire (The Funeral Pyre / Black Lion)
Faidra - Tomb Of Giants (Six Voices Inside / Northern Silence)
Old Man Gloom - Love Is Bravery (Seminar IX: Darkness Of Being / Profound Lore)
Sweven - The Sole Importance (The Eternal Resonance / Ván)
87. Årets album 2018: Plats 20-11
I det näst sista avsnittet för säsongen redogör Erik för vemodet han kände inför Slayers (sista) spelning nu när bandet lägger karriären på hyllan. Tomasz är desto mer skeptisk och tror sig få se bandet i en eller annan form under en återföreningsturné när väl bandets pensionspengar börjar sina. Slutligen tar vi grepp på 2018 och börjar med vårt bokslut. Vi summerar den första halvan av årets bästa släpp. Hur har det musikaliska året varit jämfört med tidigare? Vilka skivor har överraskat och vilka har vi kämpat med extra mycket? Vad är det för generaltabbe Tomasz gjort med sin lista, vad stör honom djävulusiskt mycket. Framförallt, vad är vi rörande överens om? Diskutera i grupper om två!
Spellista:
Death Angel - The Ultra-Violence (The Ultra-Violence, 1987)
Katatonia - A Premonition (Viva Emptiness, 2003)
Slayer - Evil Has No Boundaries (Show No Mercy, 1983)
A Perfect Circle - The Doomed (Eat The Elephant / BMG)
Behemoth - Sabbath Mater (I Loved You At Your Darkest / Nuclear Blast)
Besvärjelsen - Return To No Return (Vallmo / Suicide)
Obliteration - Charnel Plains (Cenotaph Obscure / Indie)
Domkraft - The Watchers (Flood / Blues Funeral)
Slaegt - Citrinitas (The Wheel / Ván)
Zeal & Ardor - We Can’t Be Found (Stranger Fruit / Radicalis)
High On Fire - The Pallid Mask (Electric Messiah / eOne)
Rivers Of Nihil - Old Nothing (Where Owls Know My Name / Metal Blade)
Svartkonst - Devil’s Blood (Devil’s Blood / Trust No One)