215. Årets bästa album 2025

Ingen bryr sig om din musiksmak och sen dör du. Men några är vi som inte kan lämna året bakom oss förrän någon form av bokslut gjorts. 2025 lider mot sitt slut och vi tar oss an denna uppgift med entusiasm och pepp. Vilka är våra favoritalbum från de senaste 12 månaderna? Vilken konsert var bäst? Vilka album håller våra lyssnare också Discord-entusiaster högst? Och framförallt, vilket album hade vi valt om Mass Worship-Claes hade hållit våra barn som gisslan (i år igen). Hoppas ni glider in i 2026 lika traumatiserade som vi. Gott nytt skitår!

Låtlista:

Sarcator - The Deep Ends (Swarming Angels And Flies / Century MEdia)

Crippling Alcoholism - Bedrot (Camgirl / Portrayal Of Guilt)

Teitanblood - Enter The Hypogeum (From The Visceral Abyss / Norma Evangelium Diaboli)

Dax Riggs - Even The Stars Fall ( 7 Songs For Spiders / Bright Shadow)

Deathhammer - Nocturnal Windz Of Fire (Crimson Dawn / Hell’s Headbangers)

Coroner - Symmetry (Dissonance Theory / Century Media)

Century - Necromancer (Sign Of The Storm / Electric Assault)

Deafheaven - Magnolia (Lonely People With Power / Roadrunner)

Katatonia - The Liquid Eye (Nightmares As Extensions Of The Waking State / Napalm)

Ghost - Lachryma (Skeletá / Universal)

Sphynxs - Cryptic Death (Dawn Of Egypt / Necro Invest)

King Yosef - Doomtown (Spire Of Fear / Bleakhouse)

Anna Von Hausswolff - The Iconoclast (Iconoclasts / Year0001)

Structure - Will I Deserve It (Heritage / Self-released)

Paradise Lost - Salvation (Ascension / Nuclear Blast)

Havukruunu - Havukruunu ja Talvenvarjo (Tavastland / Svart)

Ethel Cain - Tempest (Willoughby Tucker, I’ll Always Love You / Daughters Of Cain)


124. Eskapism

Musik att fly vardagen och höstmörkret till. Och livets aldrig sinande lidande! I avsnitt 124 släpper Tomasz metalsargen helt och hållet och tipsar om musik att slappna av och andas till. Erik i sin tur svävar iväg ut på den amerikanska stäppen och återigen ut i rymden. Vi bjussar på brittisk rymdmeck, norsk 80-talsdoftande synthapokalyps, orgeldoom, anonym fransk salpeter och själfyllda japanska och klassiska kompositioner. Ara ara!

Spellista:

Repulsion - Black Breath (Horrified / Necrosis)

Cryptic Shift - Planetary Hypnosis (Visitations From Enceladus / Blood Harvest)

Ulver - One Last Dance (Flowers Of Evil / House Of Mythology)

Huntsmen - Ride Out (Mandala Of Fear / Prosthetic)

Anna Von Hausswolff - Dolore Di Orsini (All Thoughts Fly / Southern Lord)

Vous Autres - Vesuve (Sel De Pierre / Season Of Mist)

Joe Hisaishi - On A Clear Day (Kiki’s Delivery Service OST / Studio Ghibli)

97. Musik som inte är metal men som känns som metal

Folk-techno! Revolutionär hip-hop! Slam poetry! Industriell punk hop! Cyber doom new wave! Elektronisk heroinrock! Kopunk! Drill n’ bass! I avsnitt 97 bestämmer vår patron Kristoffer Grönlund ämne och vill att vi behandlar musik som inte är metal men som känns metal. Det blir en hel myriad av musik utanför den normala metalfållan. Vi konstaterar att kriget mellan hårdrockare och syntare är sedan länge över och att det råder enig vapenvila. Vi blir alkoholromantiska, hyllar Hanneman och försöker hitta det bästa Slayer-riffet han skrivit. Erik smygpeppar också Metallicas symfonispelning i San Fransisco i höst.