162. 2022 - en sammanfattning

Vi river av 2023 med att sammanfatta föregående år. Vi listar de albumen som berört oss mest under 2022. Mycket har hänt och vi diskuterar även året ur ett personligt perspektiv. Men det är musiken som räknas så - bland mycket annat - går vi igenom årets rens, årets galenskap, årets bästa debut OCH döds, årets jazz, årets ståkuk, årets resa, årets old school thrash, årets känslomässiga tyngd, årets retroblack, årets episka symfoni, årets norska rock och årets moderna grunge. Vi är även rörande överens om årets bästa spelning. Väl mött i det nya året och med ny säsong!

Låtlista

Daeva - Arena At Dis (Through Sheer Will And Black Magic / 20 Buck Spin)

Wormrot - Seizures (Hiss / Earache)

Cave In - Reckoning (Heavy Pendulum / Relapse)

Negative Plane - Poison And The Crucifix (The Pact / Invictus Productions & The Ajna Offensive)

Wilderun - Distraction I (Epigone / Century Media)

Viagra Boys - Ain’t No Thief (Cave World / YEAR0001)

GGGOLDDD - Spring ( This Shame Should Not Be Mine / Artoffact)

Katakomba - Worship Death (S/t / Redefining Darkness)

The Good The Bad and The Zugly - Bridge And Tunnel Guy (Research and Destroy / Fysisk Format)

Deathhammer - Return To Sodom/Soldiers Of Darkness (Electric Warfare / Hells Headbangers)

Imperial Triumphant - Chump Change (Spirit Of Ecstasy / Century Media)

Cult Of Luna - Blood Upon Stone (The Long Road North / Red Creek)

Speglas - One Last Midnight (Time, Futility & Death / Pulverized)

Fugitive - Maniac (S/t / Self released)

Blood Incantation - Ea: Fourth Movement (Timewave Zero / Century Media)

Magna Carta Cartel - Savantgarde (The Dying Option / Vernal Vow)



108. Årets album 2019: Plats 10-1

2019 och 10-talet är över! Bland barnkalas och sociala parior fortsätter vi att blicka tillbaka på det gångna årets albumsläpp. Men nu blir det på riktigt när vi betar av det yttersta toppskiktet. Vad är överhajpat och inte inom den amerikanska vågen av OSDM? Vi peppar nytänkande grindcore och noise samt dyker ner i pårökt rymddöds. Vi siktar mot stjärnorna och fortsätter att tjata om Island. Vi summerar 13 års längtan efter intellektuell smörja och känner spansk klaustrofobi. Polacken försätts i trans medan Erik håller musik för sig själv. Slutligen målar vi musikaliska landskap med the Bob Ross of post metal, lyssnar på kyrkogårdsmusik och hyllar den artist som skiter i vad du tycker. God nytt skitår!