87. Årets album 2018: Plats 20-11

I det näst sista avsnittet för säsongen redogör Erik för vemodet han kände inför Slayers (sista) spelning nu när bandet lägger karriären på hyllan. Tomasz är desto mer skeptisk och tror sig få se bandet i en eller annan form under en återföreningsturné när väl bandets pensionspengar börjar sina. Slutligen tar vi grepp på 2018 och börjar med vårt bokslut. Vi summerar den första halvan av årets bästa släpp. Hur har det musikaliska året varit jämfört med tidigare? Vilka skivor har överraskat och vilka har vi kämpat med extra mycket? Vad är det för generaltabbe Tomasz gjort med sin lista, vad stör honom djävulusiskt mycket. Framförallt, vad är vi rörande överens om? Diskutera i grupper om två!

Spellista:

Death Angel - The Ultra-Violence (The Ultra-Violence, 1987)

Katatonia - A Premonition (Viva Emptiness, 2003)

Slayer - Evil Has No Boundaries (Show No Mercy, 1983)

A Perfect Circle - The Doomed (Eat The Elephant / BMG)

Behemoth - Sabbath Mater (I Loved You At Your Darkest / Nuclear Blast)

Besvärjelsen - Return To No Return (Vallmo / Suicide)

Obliteration - Charnel Plains (Cenotaph Obscure / Indie)

Domkraft - The Watchers (Flood / Blues Funeral)

Slaegt - Citrinitas (The Wheel / Ván)

Zeal & Ardor - We Can’t Be Found (Stranger Fruit / Radicalis)

High On Fire - The Pallid Mask (Electric Messiah / eOne)

Rivers Of Nihil - Old Nothing (Where Owls Know My Name / Metal Blade)

Svartkonst - Devil’s Blood (Devil’s Blood / Trust No One)

64. Årets album 2017: Plats 10-1

Det juliga avsnittet. Likt Arne Weisse på julafton innan han går all in på starkvinsglöggen och börjar rasa om hur allt var bättre förr, myser vi ner oss ordentligt i soffan med lussekoftorna på och tar avsked av 2017 med de sista tio albumen på vår årsbästalista. Vilka album stod ut mer än andra och berörde våra småbarnsslitna poddare mest? Vilket album är perfekt att lyssna på när Stockholms pendeltåg ballat ur? Vilket band har högst mysfaktor och varför har Erik fuckat upp sin lista? Vi diskuertar även Totalt Jävla Mörkers sista spelning någonsin. Hur bortkastad var den? Slutligen ställer Tomasz en öppen fråga till Victor Brandt. Tack för detta år. Vi ses 2018. Hail Santa!

Årets album 2017 enligt metalpodden

1.    Satyricon – Deep Calleth Upon Deep
2.    Mastodon – Emperor Of Sand
3.    Vampire – With Primeval Force
4.    Myrkur - Mareridt
5.    Monolord - Rust
6.    Zeal & Ardor – Devil Is Fine
7.    Wolfbrigade – Run With The Hunted
8.    Bell Witch – Mirror Reaper
9.    Wolves In The Throne Room – Thrice Woven
10.    Elder – Reflections Of a Floating World
11.    Power Trip – Nightmare Logic
12.    Leprous - Malina
13.    Antichrist – Sinful Birth
14.    Here Lies Man – Here Lies Man
15.    Usnea – Portals Into Futility
16.    Earth Witch – Out Of The Shallow
17.    Mutoid Man – War Moans
18.    Dvne - Asheran
19.    The Black Dahlia Murder - Nightbringers
20.    Carnaval – Miss Universe
 

56. A good pod is a dark one

Det höstiga avsnittet! Medan Tomasz känner världens osug inför sociala medier väljer Erik att peppa nya Mastodon istället. Vi pratar den kommande EP’n och turnén med Scott Kelly innan vi hoppar in på höstens kommande album. Varför har Tomasz ändrat uppfattning om Myrkur och hur stort är suget efter Wolves In The Throne Room efter bandets frånvaro? Det blir sköna melodier från The Black Dahlia Murder samt misär från Usnea. I “Bäst Just Nu” fokuserar vi på musiken som går varm i våra hushåll; Erik redogör för begreppet Dressmann-metal och bjuder på ett tips som avslöjar hans kollega som en trångsynt röv. Vad kallar vi Satyricons nya stil för och hur känslomässiga blir vi av Bell Witch? Avsnitt 56 svarar på detta och mer därtill. Kom och höstdeppa med Metalpodden!